Ljuvliga´s

Rasinformation

 

Maine coonen anses vara den första kattrasen från America. Man är osäker på hur rasen utvecklades, men det finns många myter kring det. Redan i mitten på 1800- talet fanns Maine coonen i nordöstra USA i staten Maine. Storleken på katterna och deras yviga svansar fick befolkningen att tro att rasen var resultatet av parningen mellan katt ocg tvättbjörn. På engelska heter tvättbjörn racoon, resultatet blev namnet Maine coon.

 

Den sanna historien om rasens bakgrund är att den successivt utvecklats i nordöstra USA och att den där resulterat i en katt anpassad till de hårda livsbetingelser som råder i området. Katten är anpassad att leva i ett hårt klimat. De har stora ögon och öron och hör och ser sina byten bra. Tassarna är stora och välpälsade och fungerar som snöskor. Pälsen är lång på de ställen där den kan skydda mot regn och snö, och kortare på det ställe där den kan trassla in sig och få tovor som huvud, skuldror och ben för. Svansen är lång och yvig så att katten kan svepa den runt sig vid kraftig kyla. Den långa fyrkantiga nosen är utformad för att gripa och hålla fast bytet, samt att lapa i sig vatten. De ska även ha tofsar på öronen, vilket är vanligt hos vildkatter.Maine coonen är vår största raskatt. Den utvecklas långsamt och är inte färdigvuxen förrän vid 5 års ålder. Honorna väger 4-6 kg och hanarna 6-9 kg, men det finns större exempel.

 

Maine coonen vill vara med överallt och får ofta en favorit husse/matte. Till sättet är den vänlig och beskrivs som hundlik. Den har lätt att komma överens med andra katter och hundar. Det kan givetvis finnas undantag, men i allmänhet är det lätt att ha en Maine coon tillsammans med andra husdjur.

 

Ett roligt särdrag hos Maine coonen är dess speciella läte. Den säger oftast inte "mjau" som andra katter, utan snarare "brrrp". Dessutom kan man ibland få höra ett mycket säreget kvittrande läte.